Linus och Vildas alldeles egna lilla hus är klart !

Det tog några rejäla arbetsdagar att få till men nu är det äntligen klart, bara (kattluckan som ska monteras i dörren kvar att göra) Linus har varit med och inspekterat huset under byggets gång så att fuska var inte att tänka på…….;)  Isolerat, ventilerat, pappat, målat, skruvat och listat. Nu står det här och väger en bra bit över hundra kilo, redo att möta väder och vind av alla de slag.  Själv är jag rätt nöjd med resultatet och vad gör man inte för att sina vänner ska trivas och ha det bra?

IMG_20150616_142756IMG_20150616_142835IMG_20150616_142923IMG_20150615_163849IMG_20150615_163640IMG_20150616_134403

Kattens status måste höjas

hemlös katt

Runt om i Sverige finns det idag tusentals katter som saknar ett varmt och välkomnande hem. Anledningen till att det ser ut som det gör är flera, men beror i grund och botten på att vi människor inte tar hand om våra djur som vi borde.

Allt för många människor i det här landet anser att katter inte har något värde och behandlar därför dem fullständigt respektlöst. Det finns mängder av reportage i media och på nätet om katter som utsatts för fruktansvärda övergrepp, ibland så hårresande att man knappt tror det kan vara sant. Att ändra folks inställning och attityd gentemot katten som djur görs ju tyvärr inte över en natt. Men för att förbättra och undvika att detta problem bara fortsätter år efter år, måste något göras.

Idag arbetar många veterinärer, föreningar, djurskyddare, katthem och andra eldsjälar hårt för att kattens villkor och status ska förbättras. Tillsammans driver de frågan om krav på id-märkning av alla katter, vilket skulle göra det betydligt enklare att återförena bortsprungna katter med deras ägare. Det skulle dessutom bespara människor som idag försöker hjälpa till att återförena upphittade katter med deras husse eller matte, både tid och pengar. En id-märkning ger även kattägaren en betydligt större chans att få reda på om katten förolyckats på något vis. Även om ingen vill få beskedet om att ens katt t.ex. har blivit överkörd och ligger död i ett dike någonstans. Så är det ju under alla omständigheter bäst att få veta orsaken till varför katten inte kommit hem. Som ägare kan man då sluta att oroa sig och dessutom begrava sin vän på ett värdigt sätt.

En annan åtgärd som ofta lyfts fram i debatten är huruvida man ska låta kastrera sina katter. Ägnar man sig inte åt avel med raskatter eller är intresserad av att bära det ansvaret som det innebär att ordna med ett värdigt hem för de ungar som en okastrerad hona föder varje år, borde det givetvis vara ett krav. Detsamma skulle även gälla om du har en hankatt, eftersom den kan ta sig långa sträckor och para sig med flertalet honor under deras löp-perioder. Vilket naturligtvis är en starkt bidragande orsak till att många kattungar far illa, eftersom de i många fall inte är välkomna eller föds vilda. Okastrerade hankatter märker dessutom revir genom att skvätta urin på utvalda platser. Deras markeringar doftar starkt och lukten är väldigt svårt att få bort. Alltså inget man vill att katten ska göra i hemmet, då en sådan situation snabbt blir ohållbar.

Beslutet om huruvida en kastrering skall göras borde därför tas i samband med att kattens ägare anmäler sitt kattinnehav och blir kallad till veterinären för en obligatorisk öronmärkning. De människor som vill låta sin katt få föda en eller max två kullar skulle kunna få en viss tidsperiod på sig att låta det ske och sedan bli återkallade när den tidsfristen gått ut, för att då utföra ingreppet. Den valfriheten är ju också nödvändigt för att huskatten inte ska försvinna utan kunna fortleva, om än i betydligt mindre antal än idag. För människor i ekonomiskt utsatta situationer så är säkert bristen på pengar en starkt bidragande faktor till att de inte kan gå till veterinären med sin katt för få den id-märkt och kastrerad. Utan väljer i första hand att prioritera de allra mest nödvändigaste i livet som t.ex. mat och hyra, vilket man kan ha en viss förståelse för.

Förslagsvis kunde därför landets kommuner starta en nationell stiftelse/fond ditt människor kunde vända sig och få hjälp. Den som saknar betalningsförmåga skulle då tillsammans med sin lokala veterinär kunna ansöka om pengar ur stiftelsen som efter en ordentlig prövning betalade ut kostnaden för besöket direkt till veterinärkliniken. Dock endast för den summan som en id-märkning och kastrering uppgår till. Den som är kritisk till ett sådant förslag borde ta och titta på hur mycket resurser som läggs ner av landets polismyndigheter och länsstyrelser på ärenden som rör övergivna och upphittade katter, varje år. Och därmed förstå den verkliga nyttan med en sådan stiftelse. Många kan säkert vara av åsikten att samma möjlighet i så fall skulle finnas för hundägare också, vilket kunde vara en god ide. Men borde i förstahand gälla kattägare eftersom det är i den gruppen som problemet är störst.

Uppgifter gör gällande att det finns ca 100 000 hemlösa katter i Sverige idag, men eftersom det är omöjligt att veta den exakta siffran så kan den mycket väl vara betydligt högre. Därför skulle kommunerna runt om i landet vara tvungna att ta sitt fulla ansvar genom att aktivt se till så att alla förvildade katter fångas in för kastrering och sedan släpptes tillbaka ut på den plats där de först hittades, alternativt togs bort. Huruvida det är humant att släppa tillbaka en vildkatt och låta den fortsätta leva ett hemlöst liv kan ju diskuteras eftersom många är sjuka, undernärda och ofta bär på parasiter. Hemlösa katter lider även svårt under vinterhalvåret när kylan är som värst. Men oavsett om man väljer att avliva eller kastrera en infångad vildkatt så måste man göra något av alternativen. Eftersom det inte är realistiskt att tro att man kan fånga in alla Sveriges förvildade katter, göra dem tama och sedan få dem utplacerade i ett välkomnande hem.

Politikerna i landet har både utrett och undersökt frågan om skärpta regler för katter men nu är det 2015 och ännu har inget konkret hänt. Man löser inga problem genom att låta saker rinna ut i sanden. Därför är det hög tid att en sovande riksdag vaknar upp och ser till så att den här frågan kommer upp på dagordningen, en gång för alla. Skärpta regler för kattägare skulle höja kattens status och medföra att den inte blir lika lättillgänglig för oseriösa människor att ta i sin ägo. Vilket skulle ge alla de fantastiska människor runt om i landet som idag kämpar hårt för att förbättra katternas villkor, hopp inför framtiden. Men framförallt skulle det undvika oändligt mycket lidande för kommande generationer katter.

Blandade snabbfakta om katter

1. Katten är Sveriges vanligaste husdjur. Enligt en undersökning som gjordes 2013 fanns ca 1 159 000 katter i landet.  Men eftersom katter inte behöver registreras så är sannolikheten att det finns betydligt fler väldigt stor.

2. En katthona är dräktig i drygt 9 veckor och hur många ungar hon föder kan variera kraftig, allt från en enda unge till 7-8 stycken men en ”normal” kull brukar vara mellan 3-5 ungar.

3. När kattungar föds är de både blinda och döva, de öppnar sina ögon och öron först efter 1-2 veckor efter födseln eller ca 10 dagar.

4 . Katter har en väldigt god hörsel. Deras ytteröron är otroligt rörliga vilket gör att de kan rikta/vrida dem mot en specifik ljudkälla. De har två stora ekokammare i örat som bidrar till att katter kan uppfatta högfrekventa ljud som vi människor inte kan höra.

5.  Katterna har en utmärkt syn. I dagsljus ser de lika bra som en människa men när det är mörker kan de se upp till sex gånger bättre än oss människor.

6.  En katt kan inte klättra ner från ett träd med huvudet först eftersom alla klor går åt samma håll. Därför måste de klättra med bakdelen först för att ta sig ner till marken.

7. Katter kan hoppa upp till 5 gånger sin höjd i ett enda hopp, vilket motsvara ungefär 2 m.

8. Katthonan löptid varar i 5-8 dagar. De flesta löper 2-3 gånger / år och främst på våren. De kan alltså utan vidare föda 10 ungar per år.

9.   Katter använder sina morrhår för att bedöma om ett utrymme eller passage är för smal för dem.

10. Så länge kattungarna behöver mjölk och omvårdnad från sin mamma ska de inte vara borta från henne annat än tillfälligt. Därför ska inte skiljas från sin mamma permanent förrän de är minst 12 veckor gamla.

Katter använder sig av ytspänningen när de dricker

Ref:

Enligt en artikel ur illustrerad vetenskap har några forskare i USA utrustade med höghastighetskameror filmat i ultra slowmotion hur katter använder sin tunga när de dricker ur en skål. De viker tungspetsen bakåt och utnyttjar därmed vätskans tröghet till att dra upp en liten pelare från ytan som de sedan elegant biter av och sväljer. Detta går så fort att det mänskliga ögat inte hinner med. En katt kan klara upp till fantastiska fyra klunkar i sekunden.